Kommunalt avfall eller fritt att upphandla? Så går gränsen
Varför gränsen finns
Kommunen har ansvar för det som kallas kommunalt avfall. Det omfattar hushållens avfall och avfall från verksamheter som till sin natur liknar hushållsavfall. Tanken är att alla ska ha en fungerande grundservice, oavsett om det lönar sig för en entreprenör att köra dit.
Resten av avfallet, det som uppstår för att ni bedriver just er verksamhet, är fritt. Där råder konkurrens, och där varierar priserna kraftigt mellan leverantörer. Det är också där ni kan förhandla.
Så känner ni igen skillnaden i praktiken
Fråga er var avfallet kommer ifrån. Uppstår det för att människor äter lunch och slänger en servett liknar det hushållsavfall. Uppstår det för att ni packar upp en pall med varor, destruerar handlingar eller byter ut kontorsdatorer är det verksamhetsavfall.
Ett vanligt missförstånd är att allt brännbart är kommunalt. Så är det inte. Brännbart verksamhetsavfall, alltså det som går till energiåtervinning och kommer ur verksamheten, är konkurrensutsatt och ingår i vårt sortiment. Det är ofta den enskilt största kostnadsposten, vilket gör det till det starkaste besparingsargumentet.
Vad det betyder för er kostnad
Många verksamheter har allt hos samma leverantör och har aldrig separerat de två delarna. Då är det svårt att veta vad ni betalar för vad, och ännu svårare att jämföra.
Vi hjälper er att dela upp det. Den kommunala delen ligger kvar där den ska, och den fria delen tar vi ut på marknaden.
Källor
Vad betalar ni idag?
Fem frågor, under en minut, och ni ser direkt vad verksamheter som er brukar betala i Stockholm.